I den mat som vi ger fiskarna ingår proteiner och dessa innehåller kväveföreningar. Kvävet upptas i olika former av växterna, men i akvariet blir koncentrationen många gånger större än i naturen och växterna kan normalt inte ta hand om allt. Då stiger successivt koncentrationen. Koncentrationen kan bli så hög att det blir giftigt för fiskarna.
Uppbyggnaden av olika kväveföreningar sker stegvis från de organiska kväveföreningarna i avfallsämnen, växtdelar och matrester.
Organiskt kväve blir till ammoniak och ammonium som omvandlas till nitrit och sedan vidare till nitrat. Ammoniak är mycket giftigt men kan endast bildas om pH är över 7. I annat fall bildas ammonium som fungerar som gödsel för växterna. Genom att med hjälp av t.ex. torv hålla pH under 7 undviker man risken för ammoniakförgiftning.
Nästa steg är nitrit som genom bakteriell nedbrytning bildas ur ammonium (eller ammoniak). Det sker med hjälp av bakterier (troligtvis av släktet Nitrosomonas och Nitrosococcus m.fl.). Även nitrit är giftigt för fiskarna. Det sista steget består av att andra grupper av bakterier, troligen Nitrobacter och Nitrospira m.fl., bryter ner nitrit till nitrat.
Fiskarna tål ganska mycket nitrat men blir koncentrationen tillräckligt hög kan hela processen börja gå baklänges så att nitrat omvandlas till nitrit och ammoniak.
Utan syre fungerar inte den här beskrivna kvävenedbrytningen och även vid syrebrist kan processen börja gå baklänges så att nitrat ombildas till de giftigare formerna nitrit och ammoniak. Detta kan bl.a. ske om ett inkört ytterfilter blir stående under ett längre strömavbrott.
Tänk på att om man inte byter vatten, och om akvariet saknar växter så kommer ett lager av nitrat att byggas upp i akvariet. Detta kan leda till att fisken blir defomerad (korta gälar etc) eller att den i värsta fall dör. Gör därför regelbundna vattenbyten i din diskustank även om du har många och fina pumpar.